Kristinehamn - Riddare Templet Virtus
Om Templet
Vid 1926 års slut fanns det 14 Tempelriddare i Kristinehamn som tillhörde Riddare Templet Esaias Tegnér i Karlstad.
Bröderna från Kristinehamn diskuterade möjligheten att bilda en Utpost (UP) i Kristinehamn och i november 1927 påbörjades protokollförda sammanträden.
UP i Kristinehamn med SB Gustaf Stagnér, instiftades söndagen den 4 november 1928 av RT Esaias Tegnér dåvarande M tillika PKUM Magnus Johan Lidén.
Som första lärling i UP var dåvarande komminister Anders S. Johansson följd av Arvid Ölmén och som sista lärling (1930) var musikföraren Viktor Rask.
I UP sista protokoll står det att ballotering företogs för Karl Axel Karlström och Johan Georg Johansson vilka blev de första som recipierade på instiftelsedagen.
IT Virtus Mästare Råd 1934
CM Johan Harlingm, SKM Thedor Andersson, S Arvid Ölmén, B Frithiof Harling, KN Sigfrid Widén(saknas),
UM Per Svensson, M Helmer Bergfelt, VM Carl Olsén
Bröderna gav Templet det latinska namnet VIRTUS, vilket betyder dygd m.m.
Templet Virtus instiftades den 17 november 1934.
Den som mest verkade för ett Templet i Kristinehamn var förste järnvägsbokhållareen Broder Helmer Bergfeldt samt grosshandlaren Broder Per Svensson.
Instiftelsen av Virtus genomfördes i Tempets egna fastighet och i sina nya lokaler på Spelmansgatan 13 i Kristinehamn.
1935 vid 23 års ålder blev Broder Gunnar Bohman medlem av Templet Virtus i födelsestaden Kristinehamn. Han blev sedemera Ordens högste ledare både nationellt och internationellt under åren 1975 – 1986.
Söndagen den 15 november 1942 förrättades upphöjelsen till Riddare Tempel av Ordens dåvarande SM Broder Johan Almkvist som officierade.
Tillslutningen från vårt eget Tempel var i det närmaste hundraprocentigt om man bortser från dem som var inkallade till militär beredskap eller som flyttat från staden.
År 1969 hade Templet 133 Bröder, ett stort antal medlemmar och idag cirka 50 Bröder.
En snabb tillbaka blick visar att Riddare Templet Virtus under de gångna åren upplevt både med- och motgångar.
Om nedgången i numerärt avseende sker genom nya tempelbildningar eller genom naturliga avgångar har varit särskilt stor, så har dock alltid en återhämtning inträtt.
Återhämtning sker inte av sig själv, det är alltid kvarvarande Bröders varma kärlek till Templet och Orden som skapar initiativ och handlingskraft för att föra Templet vidare.
Det är i stort sett en god besöksfrekvensen vid Templets möten som vittnar om intresse för verksamheten och att offervilja finns, nu som förr.
Den enskilde Brodern kan inte själv forma framtiden för Templet men tillsammans är vi starka nog att klara uppgiften.
